Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexis.
Af glädje strålande han afsked sade
At Tisbe och åt sina kämpar alla
Och slocknade, som Dundrarns blixtar falla.
Lais.
Men Tisbe, öfverlefde hon sin kung?
Alexis.
Det var omöjligt! Fast så skön som ung,
Hon kände rc’n sin blomstriDgstid förliden
Och sökte seger först, se’n död i striden.
Kleomenes.
Snart hon den ena som den andra fann;
Dock kungens sista tanke sökt en ann:
Sökt underverket af hans eget snille,
Leukotea. Och denna tanke ville,
Att hon, mot honom lika öm, som hård
Mot tiden, skulle taga i sin vård
Hans minne nu och framgent alla tider,
Hvarthän än deras gång derunder skrider.
(En tablå i fonden, inom palatset, visar Pygmalion liggande
död, med hufvudet stödjande sig emot tamnen af Leukotea, hvilken
sitter på en upphöjdare plats. Den sjunkande solen gjuter sina 6ista
strålar öfver gruppen. Under denna framställning uppstämmes af alla)
Slutkuren.
Sol, som sjunkande i nattens famn,
Breder öfver dem din rosenslöja,
Du skall evigt se kring deras namn
Samma skimmer öfverjordiskt dröja.
Oåtkommelig för Letes våg.
Deras saga bärs af tidens strömmar;
Hvad vår blick i verkligheten såg,
Lefva skall bland verldens skönsta drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
