Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid tillträdet af sitt embete hade biskop Cygnaeus med
fosterländsk medkänsla fastat sin uppmärksamhet vid detta
finska slödder, hvars bättre gry dock ej här i den
främmande stora staden kunde komma sig högre upp än till en
bitter känsla af sin förnedring. Dessa finnar önskade
biskopen upprätta och valde till sitt första, stora försök åt det
hållet en söndag, då han åt församlingens kantor skulle
öfverlemna finska hushållningssällskapets denne tillerkända
medalj för trogen tjenst.
Då denna högtidliga akt gjorde ett djupt intryck på
Fredrik Cygnaeus — han var väl då tretton år gammal —
bör här en skildring af densamma, i sammandrag efter hans
egen beskrifning, fa plats.
De föraktade „tschuhontserna“ hade talrikt infunnit sig
i kyrkan för att höra sin nyss utnämnde biskop. Till text
• •
för sitt tal hade cienne valt bibelordet: „Ofver en ringa ting
har du varit trogen; gack in i din Herras härlighet!“ Med
kärlekens hela värma uppmanade han finnarne, att, så ringa
de än voro, i stället för att blygas öfver sitt fädernesland,
söka hedra det genom handling och tänkesätt och
derige-nom tilltrotsa sig aktning. Dessa varelser, som dittills
önskat, att de sjelfva och deras omgifning glömt, att de hade
något gemensamt med Finland, de upplyftaaes nu i ett
ögonblick liksom till representanter af samma land och
gjordes ansvarige för dess heder. „Oma maa mansikkay
muu maa mustikka“ utropade till slut biskopen med en röst,
hvari vibrerade innerlig kärlek till och saknad efter
fädernejorden.
Det enkla talet gjorde en öfverväldigande verkan på
de föraktade finnarne. Tårar glänste i hvart öga, och denna
ringa, nedtryckta skara „växte påtagligen ur sitt eget inre“.
Ett osynligt samband var knutet emellan densamma och det
finska folket der borta i Suomi.
Till sin faders ord lyssnade den unge sonen, äfven han
ryckt från det ljufva hemlandet, men till återskenet af den
ära och det anseende, som från det nya hemmet föll på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
