Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt den förbittring, Sandels’ ord hade hos honom framkallat.
Hvart och ett af dem är kort, energiskt såsom hammarslag,
och gnistor spraka hemskt omkring dem alla. Men det iir dock
framförallt en bland dessa repliker, som företer ett makalöst
finskt skaplynne och dessutom mer iin dc öfriga karakteriserar
de grubblerier, uti hvilkas labyrint han sökte en utgång till
döden. De andra truppernas reträtt hade redan begynt och
fortsattes i behörig ordning. Dunckers bataljon, som fått
befallning att utgöra efterskaran, sannolikt icke derför, att den
ansågs rädd, blef ensam efter, hvadan kontinuiteten i
tågordningen afbröts. Löjtnant von Gerdten gjorde då Duncker
uppmärksam på nödvändigheten att påskynda återtåget för att
upphinna de längre framskridne. Men Duncker svarade bistert:
„Jag retirerar ej utan order, emedan jag är rädd.“ Skulle
också intet annat bevis förefinnas på det, som hade passerat
mellan honom och Sandels, borde redau detta svar göra
tillfyl-les. Utan denna föregående scen vore dessa ord en galenskap;
nu erbjuda de en förfärlig klav till den tränga kretsgång, inom
hvilken alla hans tankar äro fasttrollade.
På „order*■ till reträtt väntade således denne man nu i sin
sista strid, hvilken redan i den första, hvari han uppträdde med
sjelfständigt befäl, vid Jynkkä, undervisade adjutanten Brusin
derom, att en befälhafvare b öl- taga sina order ur „fiendens
manöver:“ och som ännu helt nyligen förut räddat sig och sin
trupp derigenom, att lian utan förbidan på förhållningsorder tog
på eget ansvar uppbrottet från Löfånger. Ännu i den stund,
då Duncker åt von Gerdten förtrodde, att han utsatte sig för
oundviklig undergång „emedan han var rädd,“ hade befallning
om bataljonens återtåg ej hunnit honom: »let är solklart. Men
deraf följer ingalunda den slutsats, han i dunklet af- sin
uppretade finska misstänksamhet drog ur de föregångna premisserna:
att nämligen befälets försummelse i detta hänseende vållats
genom arg beräkning, åsyftande hans förderf. Ifall någon afsigt
verkligen låg deri, hvarom jag emellertid för ingen del är
öfver-tyg.id, hade man viil snarare underlåtit gifva Duncker uttryckliga
förhållningsorder på grund af det förtroende, man hyste till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
