Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än lians se åkerfält hvitnande till skörti bölja pii samma
platser, som af de blodröda lågorna fordom öfverliöljdes. Ilvad
b iir naturens dolda krafter åstadkomma, det gjorde frihetens
uppenbara ando i Suomis bygder, sedan det vilda krigets eldar
omsider slocknat. Äfven den kongi, reduktionen begynte visa,
att den burit i sitt sköte också andra frukter än förstöringens.
Det oförstörbara frö, som grodde i innersta djupet af Sveriges
samhällsskick och samfundsanda, hade åter brutit sig fram ur
sitt tvang. Reduktionen qvatienniade ej hos Finlauds adel
mycket, som af fienden kunde plundras, och samma adel
stupade sedermera i massa jemte sina landsmän af alla stånd och
vilkor, dem den gemensamma nödeu fört närmare hvarandra än
lyckan någonsin förr, vid försvaret af fosterjorden, som blifvit
alla desto kärare, ju mera uppoffringar • den pålagt alla. Men
när man omsider fick tid och ro att med lugnare blick betrakta
denna fosterjord, som kräft och aktats värdig så tallösa offer,
låg den der liksom en omätligt stor nyss uppgräfd kyrkogård»
hvari råskilnaden blifvit igenfylld emellan de särskilda
hvilo-kamrarna, och de öfverallt mötande spåren af förgängelse hade
nivellerat alla olikheter, som förr kunnat varseblifvas. Anfallen
inpå lifvet från tvänne olika håll, af reduktionen och kriget,
var den öfvermäktiga, förr åtminstone i vissa grupper både till
anfall och försvar sä tätt slutna linska adelskohorten
ohjelpli-gen sönderbruten, krossad. Endast spillror af den aristokrati,
hvilken så stolt, ofta öfvermodigt, men än oftare med känslan
att vara framför allt tinsk, hade höjt sitt hufvud i hertig Johans
och Klas Flemings tider, varseblifvas nu förströdda hit och dit.
Redan Carl XI:s tid hade mindre än någon annan varit egnad
att fostra sjelfkän>la hos individen. Energi i viljan kunde blott
i det fall göra sig gällande, att den böjde sig till redskap åt
konungens egen. I detta öde hade äfven Herman Flemings
båda Söner funnit sig, då påskyndandet af reduktionsverket till
icke så ringa del sattes i deras händer. Den äldre af dessa,
Klas, hade ärft en betydlig portion af det stål, som gjorde hans
namne s& väldig. Och hans kraft stimulerades än mer både af
medvetandet, att han segrande tick fortsätta det verk, för livil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
