Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanhangslöst militäriskt faktum, hvars resultat gifvit
anledning till och näring åt oförsvarliga förkastelsedomar både på
prosa och vers.*)
Då man visade sig så angelägen om att afväpna äfven den
sista, redan bortom landets gräns trängda återstoden af finska
armén, var andemeningen påtagligen den att rätt handgripligt
erinra de i Borgå församlade Ständerna om deras kompletta
värulöshet. Först då kunde ju segrarens ädelmod visa sig i deu
fulla glansen af sin herrlighet. när äfven det aflägsnaste sken
af fysisk påtryckning blifvit undanjagadt. Det kändes så
upplyftande att gifva med kejserlig frikostighet, då gåfvan af ett
helt folks framtid omöjligen kunde tydas såsom en produkt af
stundens tvingande omständigheter. Och det är samma föresats
hos kejsar Alexander att framträda såsom allena bestämmande
öfver finska folkets framtid, hvilken föranleder honom att
reducera, under fredsöfverläggningarna i Fredrikshamn, svenska
regeringen, hvad denna framtid beträffar, ungefär till en ståndpunkt,
liknande den, som Tacitus beundrar hos väre älste förfäder:
ut ne votu quidem opus esset. I den famösa, ofta åberopade,
ehuru aldrig rätt förstådda art. VI af fredsfördraget inskränkes
H. M. konungens af Sverige roll till ett anspråkslöst
konstaterande deraf, att kejsar Alexander „ädelmodigt, sjelfmant och
af egen böjelse“ sörjt för sina nya undersåters välfärd, hvadan
konungen ser sig „frikallad" från alla förbehåll till finnarnes —
Carl XIII benämner dem t,sina fordna undersåtare1’ — förmon.
Ju mera ^sjelfmant och af egen böjelse" Alexander hade
beviljat och besvurit finska nationens på en gång gamla och så
nya konstitution, desto mer kände sig hans nobla sinnelag
för-pligtadt att hålla vid makt sin hög- och frisinnade skapelse.
Men om han ock, när det gällde diplomatiska transaktioner,
stolt ville låta påskina, att ordnandet och fastställandet af Fin-
*) Äfven undertecknad erkänner sig i sistnämnda hänseende
hafva groft iorsyndat sig. medan han ännu lefde i den tron, att en
allmän smädelse vore ett bevis på dess sannfärdighet. Men han
tillerkänner sig Åtminstone den meriten att af alla krafter hafva sökt
godtgöra sitt misstag, sä snart han derom blifvit öfvertygad.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
