Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historien lider, såsom hvar man vet, ingen brist på
tyranniska personnager; och dessa hafva gifvit såväl henne som
dikten ganska rikeliga ämnen till sorgespel. Tacitus behandlade
den genren med synbar förkärlek, och mer iiii en skald, bland
desse den ^store’1 Corneille, har med honom tätlat om priset för
detta tycke. Men hvarken i sin Phocas, sin Prusias *) eller
någon annan af de vilda naturer, Cids store skald låter rasa på
scenen, har han framställt personligheter, som visa något
syskontycke med Erik XIV. Tacitus har dereinot, med sin väldiga
gritfel tecknat åtminstone en, hvilken omisskänneligen är samma
andas barn som denne ; och ttere tragiska poeter hafva, såsom
de sjelfve det erkänna, allt efter sin olika uppfattning af det
oupphinneliga originalet, afkopierat detsamma. Det skall väl
kanske förundra mången, att vi linna en så öfverraskande likhet
mellan den romerske kejsare, i hvilken Tacitus uppställt en
så-dau typ af allt tyranni, att hans namn, på tecknarns omätliga
auktoritet, snart sagdt blifvit synonymt med sjelfva tyranniet, —
och en furste, om hvilken en historieskrifvaru sanningsenligt yrkar:
„nog ser man det naturen icke ämnat denne konuugen till
tyrann." **) Den jemförelse, vi anställa, är dock ej vår upptinning.
Iit_-u är af gammalt datum. Upphofsmannen dertill är ingen
annan än konung Erik sjelf. Ufverhöljd af blod, försjunken i
djupaste moraliska förnedring, ropade han högt: ,.jag är som —
NY ro; jag har mördat min lärare!“ Och det ropet var ett echo
af sanningen, kommet från djupet af den olyckliges samvete.
Han var i mycket lik Xero. Snillrike, vackra, konstiilskaude
och älskare af prakt och lierrlighet, lätt tjuste af kärleken voro
de båda. Bägge bebådade genom lysande anlag en ärofull
regering; bägge sveko de alla väckta förhoppningar, såsom endast
rika naturer kunna det; bägge slutade sin förfärligt vexlande
bana, såsom regenter, livilka ej kunnat regera sig sjelfva, alltid
bordt sluta sin. Men om likheten i lynne och öden är stor, är
dock olikheten lika i ögonen fallande. Betrakta närmare i Roms
*) Uti tragedierna Heraclius och Nicomede.
Celsius paj?. ‘272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
