Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der såsom konung var stadgandet, ^att de adliga slägterna skulle
åter bekomma alla från dem indragna och med det kungl. arfvet
förenade gods;’’) denne Erik, som förnämligast illustrerade sin
kröning genom att, först bland alla Sveriges konungar, utnämna
grefvar och friherrar, hvilka begäfvades med ofantliga, för
allmogen liärdt tryckande förläningar; denne Erik, som, närhelst
han så hafva kunde, förvandlade sin regering till ett, stort
galaspektakel, hvari den ursinnigaste lyx, hvartill hela Europa hade
lemnat — mot svenska bondens svett och möda naturligtvis —
< sin kontingent, var rådande: den Erik ändteligen, som sjelf
utfärdat det rysliga mordbrännar- och mandråparbrefvet af den
15 Sept. 15134’,*) — honom förvandlar Robert Prutz’ skaldiska
hand till en enkel, flärdlös, endast på böndernes intellektuela,
moraliska och materiela förbättring betäukt furste. Och
livad-helst samma hand vidrör i stycket, byter ögonblickligen, på det
mest fabulösa sätt, hela sitt historiska skaplynne. Den
besynnerligaste metamorfosen är likväl kanske den, Prutz låtit
aPrästkläppen" Göran Persson undergå. Vi anträffa honom här,
af poeten upphöjd till grefligt stund. Han har. i följd af denna
sin oväntade befordran, en i begynnelsen ganska framgångsrik
kärleksintrig — kan läsaren gissa med hvem? — med ingen
annan än Catharina Jagellonica sjelf: ,_._uud koinrnt in solchem
Conflict um", såsom Heine sjunger, sedan grefve Persson likväl
dessförinnan tagit lifvet af sin fursteliga älskarinna, som endast
till vinnande af sina afsigter dragit honom vid näsan med
kärlekens gycklande band. Af en poet, som så fräckt vänder opp
och ned på historien, såsom han det gjort i Eriks och Göran
Perssons personer, kan man ej vänta, att han skulle lemna
oantastad Catharina Jagellonicas helgonsköna trohet mot sin gemål
eller någonting annat, som hos henne fauns vördnadsbjudande.
Också uppträder hon i Prutz’ stycke nära nog såsom en
försämrad upplaga af sin samtiding Catharina af Medici. Och vi
tillåta oss att anse detta missbruk af den poetiska friheten för
det infamaste, poeten tillåtit sig.
*) Se härom Geijers Sv. Folkets Hist. D. 2, pag. 191.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
