Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig högsta ordet äfven i literära beräkningar, yrkade på en
skjTidsam fullbordan af verket. För en skald med en sådan
makt öfven poesins tekniska sida, hade det varit den minsta
bland svårigheter att formelt tillfredsställa en välvilligt stämd
publiks förväntan genom att till fyllnad af toma blad inströ
mellan de i hvarje mening fulländade styckena ett eller annat
af ofärdigare beskaffenhet. Men så stor var skaldens aktning
för de pligter. som pålades honom af den poetiska konsten och
den ställning, han genom utöfningen af densamma inom
litera-turen vunnit, att ingenting kunde locka honom till att låta sin
fänrik följa Döbelns exempel, om hvilken det heter: „i
sträcktåg har han hunnit framom tiden”. Han gjorde såsom Sandels,
hvilken ttbidde sin tid". Och i dennas fullbordan kunde skalden
med godt samvete träda fram inför poesins högsta domstol,
sägande: här är jag och de, dem du mig gifvit hafver. Af de
senast erbjudna styckena skall väl intet enda gå förloradt
livar-ken i den närvarande eller någon kommande tids flöd vatten.
Och det är ännu mer, än som kan påstås om den första
samlingens sånger: ty bland dem finnes åtminstone en, hvarom det
synes tvifvelaktigt, huruvida den i sig sjelf eger nog lifskraft
att trotsa förgängelsen, ifall den ej uppehälles af det
utmärkta sällskap, som haft godheten att ej förskjuta den
underlägsna kamraten.
Att allmänheten åtminstone här funnit sin förväntan ej
blott fullt motsvarad, utan ock om möjligt öfverträffad, det vet
hela verlden*). Runeberg har sålunda med heder bestått det
strängaste eldprof, som måhända någon skald hittills varit
underkastad**). Högst märkvärdigt var att åse effekten, som af
de sista Sägnernas framträdande åstadkoms. Den första
allmänna känslan dervid var väl en odelad glädje. Men den
mundt-liga kritiken, som under de senast förflutna tolf åren trampat
*) Tecken dertill, att förhållandet i Sverige ej varit alldeles
sådant, saknas likväl ej. Måhända har de senare sångernas
absoluta finskhet till någon del framkallat dessa tecken.
**) Det är allmänt bekant, hum slätt t. ex. andra delen af
Goethes „Faust“ bestått ett dylikt prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
