Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studsa emot den kastandes egen panna. Det är den ännu
qvar-stående Anders Fryxell, som angriper sin store hädangångne
vcderdeloman Erik Gustaf Geijer.
Xiir man står såsom vittne till dylika vilda bragder af
kritiken, blir det ej så lätt för en att bestrida möjligheten af
hvilka kritiska ströMg som belst, riktade iifven mot Runeberg.
Ofvanför påpekades likväl redan, att till vårt lands evärdeliga
ära någonting dylikt hvarken hittills egt rum eller behöfde för
framtiden befaras. Men också för den hvardagliga, just derför
ott den är så vanlig, såsom tillåten ansedda kritikens
öfver-sitteri erbjuda Sägnerna föga lockelse. Ifall den ej totalt brutit
med Thorilds stora lära: detta är detta d. v. s. om den ej ur
dikten vrider åt sig helt andra synpunkter, än dem skalden sjelf
velat nedlägga i sitt verk, erbjudes mindre än kanske i något annat
skaldeverk tillfälle för den bedömande att svinga sig upp till
öfver-lägsenket på den bedömdes axlar. När man en gång linner sig i att
låta skaldens behandlingssätt af sitt ämne gälla allt, hvad det gälla
kan, måste frånvaron af fel erkännas såsom det genomgående
kännetecknet på Runebergs skaldestycken i allmänhet och Sägnerna
isynnerhet. Deraf har naturligtvis följt, att der kritiken för att
icke eftergifva någonting af sin högre värdighets privilegier gått
ut på jagt. efter felaktigheter i dessa, den nästan utan undantag
alltid sjelf tagit miste. Ofta nog har den rönt missödet att
anföra såsom bevis på begångna fel, livad med vida större skäl
kunnat åberopas såsom bevis på högsta förtjenst. Det svenska
^Aftonbladet" tillhör isynnerhet äran att i detta hänseende hafva
uppnått nära nog det omöjliga, alltifrån den stunden då Orvaij
Odd der hittade på det ljusa infallet, att „Sven Dufva“ för att ega
ett stycket värdigt slut bordt få detta af den der muntrare sorten,
hvari anmärkaren sjelf excellerar. Men den kritikern i svenska
.Aftonbladet”, som sedan han lyckligt och väl digererat sin
julgröt, utredde, att Sägnernas stycke: ..Adlercreutz” icke
förtje-nar detta namn, utan lika gerna kunnat erhålla det af Hertzen,
Döbeln o. s. v., står likväl ännu tills dato oöfverträfiad åt det
hållet. Ty detta skarpsinniga påstående har precis lika mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
