Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under reflexionens slöja. Oeh likväl, hur annorlunda går ej genom
märg och ben den tanken: „de trotsa honom som de trotsa döden“,
eller denna: „allt hvad ett brustet hjerta ej begråter!“ Kanske
har en eller annan vid muntert lynne „skrattat sig till döds“,
såsom man figurligt plägar uttrycka sig, medan han hört sjungas
vissa roligheter, sväfvande öfver den elegiska grundeu, hvilka
vida mer karakterisera Bellman än Runeberg. Men har någon
menniska vid åhörandet af någon enda bland de Fredmanska
muntrationerna känt sina lifsandar så stegras, att lifvets värde
tyckts henne förökadt, medan hon derjemte funnit sig starkare
än någonsin förr att hembjuda detta sitt rikare lif till offer åt
den idé, som för henne varit den högsta; att trotsa hvilket våld
som helst, liksom hon tror sig kunna trotsa döden? Jag vet lika
väl som någon annan, att ett konstverks pris ingalunda får i
allmänhet uppvägas efter dess förmåga att väcka stora känslor;
men det förhindrar mig ändock icke att tilldela högsta priset
åt det verk, som eger makt att bättre än alla öfriga lyfta
menni-skans sedliga känsla öfver dess hvardagliga litenhet. En enda
mäktigt upplyftande idé kan vara mera värd än hundratals
re-flexionslöst framlekande beskedliga noveller. Denna lära är
ändock en variation af den gamla texten för predikningarna om
konstens skyldighet att sörja för „moralisk förbättring1’, som jag
tror mig kunna försvara i trots af allt, hvad de estetiska systemerna
må hafva att deremot invända. Och oaktadt fans ogudaktiga
namn oftare än i något annat pootiskt verk, knappt ’„Faust“
undantaget, omnämnes i „Fänrik Ståls Sägner, tror jag likväl,
att man ur dessa kan hemta mera verklig „uppbyggelse“ än ur
mången postilla. Äfven ,,rörelse‘‘ åstadkomma de otvifvelaktigt,
ehuru det må lemnas derhän, huru from den är. Ifall förrådet
på ädla tårar kunde uttappas, vore sannolikt dessas källor
tem-meligen försinade inom den läsande finska menskiigheten, sedan
de utsatts för Sägnernas press. Om det öga, som i vårt land
aldrig fuktats af en tår, då det först möttes af dessa Sägners
bilder, kan med fog sägas detsamma, som Fursten i Götlies
„Torqvato Tasso“ påstår om ett sinne alldeles igenstängdt för
poesins makt: det duger ej för himlen, ej för jorden. Det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
