Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frimodighet och aktning för lag utmärkta skrifvelse, ställer
dikten den ryske generalen dramatiskt ansigte mot ansigte inför
Höfdingen och låter denne, materielt värnlös, men stark genom
helgden af den sak, han försvarar, segrande gå ur den vådliga
konflikten. Äfven denna tafla, målad med få, men säkra drag,
gör ett godt och försonande intryck. Skall den ej äfven verka
godt ? Detta vore ju en biförtjenst hos dikten, som ingalunda bör
lågt uppskattas.
At ett ganska nära liggande håll, har likväl hvarken denna
eller de många andra storartade taflor, som möta oss i
Sägnernas rika galleri, ännu hunnit utöfva den verkan, de,
framträdande i hvilket annat civiliseradt land som helst, ofelbart skulle
åstadkommit. Jag syftar på de bildade konsterna. Det skulle
tyckas, som iimeslöte ^Fänrik Ståls Sägner7’ ett nästan lika
out-tömmeligt förrådshus af motiver för skulpturen och måleriet, som
den finska naturen erbjöd åt Werner Holmbergs i förtid nedlagda
pensel. Och likväl har — att ej tala om bildthuggarens konst,
som hittills i detta land alls icke funnits till — målarens icke
ännu uti något verk af högre betydenhet förflyttat en enda af
Sägnernas i sitt slag fulländade bilder på duken. Detta är ett
sorgligt testimonium paupertatis. Redan aDöbeln vid Juutas”
ensam skulle i hvarje land, der konsten egde en härd, ett hem,
föranledt mer än en konstnär till årslånga studier, ur hvilka
utan tvifvel värderika skapelser i mängd hade utgått. Ack,
endast poesin, som för att lefva och växa stor behöfver knappt
annat än frisk, fri luft, har i vårt fattiga land förmått hålla sig
upprätt! Och då den fullgjort sin skyldighet, såsom det i
Sägnerna skett, ligger äfven deri en maning till vårt land att
göra något för de konster, hvilka på egen hand ej kunna
lefva.
Oförsvarligt vore likväl, om man förglömde den skuld af
tacksamhet, hvari Sägnerna stå åtminstone till en bland de fria
konsterna: musiken. De förefunno i „Björneborgarenes marsch”
vingar, färdiga redan se’n gammalt och gåfvo åt dem, ej en
kropp, såsom Ikarus, utan en själ af lif och eld uppfylld,
för-tjent att af dem bäras. Sällsamt förekommer det väl att i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
