Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stens tjusning, medan de jublade bland tonernas vågor eller
svSfvade på dansens, låg Castrén på sina plågors sista biidd
och kände inom sig lifvets och dödens englar kämpa om
besittningen eller vinnandet af honom. Man visste, att segern i den
långa, svåra kampen tycktes luta allt mer åt dödens sida; man
visste, att krafterna förrunno efterhand, liksom blodet förrinner
ur en slagen kämpes öppna sår: man visste, att föga hopp om
hans vederfående återstod mera. Men oaktadt allt detta, när
det spordes, att det sista hoppet med lifvets sista pust hade
flytt för alltid hän, då vardt mången häpen och bestört, liksom
han nu första gången hade hört, att ifrån den gamla domen
öfver menskligheten: du skall döden dö! intet vad eger rnm.
Och lik den sista omätliga sucken, som stiger till stranden från
hafvets djup, innan det fjettras i isens bojor, så skall ock
sor-gebudskapet: Matthias Castrén har fullbordat sin färd till de
nejder, dädan ingen återvänder mer, utbreda sig kring Suomis
landsändar; och till hvilken vrå deraf detta bud än må lända, skall
det mötas såsom förlamnare af en offentlig, en hela landets
olycka af hvart enda hjerta, som förmår fatta betydelsen af de
stora sträfvanden, för hvilka den bortgångne frimodigt gifvit ut
sitt rika lif. Äfven der, hvarest Castréns betydelse för
fosterlandets högsta, jag vågar säga heligaste intressen ej redt sig
till fullt klarnad insigt, skall man sörja öfver hans tidiga
bortgång af namnlös känsla, af instinkt. Men i denna allvarliga
stund, på detta heliga rum är det ej den sväfvande, outredda
känslan, som klagar öfver en förlust, för hvars hela vidd hon
ej kan redogöra. De, som stodo närmast kring Castrén, då han
sjelf stod upprätt i lifvets strid, hafva ännu i denna yttersta
stund ej velat låta betaga sig sin rätt att sluta sig kring hans
sista dunkla hvilokammare. De, hvilka främst fått röna de
lif-vande verkningarna af hans såväl personliga som vetenskapliga
inflytande, veta ock bättre än hvarje annan uppskatta dettas
omätliga betydelse och att begråta dess bråda afbrott och
upphörande. Ur alla dessas hjertan väller en brännande tår: deras
alla tankar beherrskas af den. att Gud hemsökt vårt arma land
med en olycka, som tyckes lika omöjlig att glömmas som att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
