Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppåt, så långt embetsmannabanan räckte. Armfelt, som
sannolikt icke skulle underlåtit att hålla ett loftal öfver anotre
Apollonsåsom han plägade kalla den af honom så högt
beundrade Leopold, tyckte väl, att ett sådant öfver hans
företrädare, salig rektor Johan Murberg, ej var särdeles lockande.
Det vissa är åtminstone, att inträdestalet uteblef. Denna
försummelse godtgjordes omsider af Wetterstedt den 16 December.
Minnestalet var i allmänhet värdigt, stundom vackert. Men af
den i Wasa födde blifvande statsmannen, som också lick vara
med på mötet i Åbo, väntar man förgäfves ett vänligt saknadens
ord sändt åt födelsebygden.
Desto djupare, innerligare darrade denna saknadens stämma
i Franzéns inträdestal. Fjorton år hade förgått, sedan han på
sitt lifs stoltaste dag stod i samma praktsal som nu för att med
ett sinne ej tyngdt af sorg än mindre af förebråelse emottaga
en af allas nästan häpna beunaran honom gerna unnad belöning
för den högsta produkt, hvartill hans poetiska kraft någonsin
stegrade sig. Mycket hade sedan den tiden undergått
förändringar, om hvilka ingen siareförmåga då ännu kunnat göra sig en
föreställning. I stort representerades denna förvandling af tvänne
bland Franzéns åhörare den dåvarande kr* nprinsen och hertigen
af Södermanland. Och i visst hänseende betecknade Franzéns
egen situation icke stort mindre bestämdt, att åtskilligt i
Sveriges förhållanden nu var något annorlunda än år 1797. Jag kan
ej undgå att med några utdrag ur inträdestalet bestyrka
Franzéns allvarliga uppfattning af den strid, som försiggått inom
hans själ i följd af de striders resultater, hvilka blodade hans
fädernejord.
Vändande sig till Akademiens ledamöter, säger talaren:
aDet var eder röst, som först lugnade mig med den tanken, att
det ges ett samband, som svärdet ej upplöser, som förenar äfven
de aflägsnaste stater och verldsdelar genom språk och skrift;
men snart erinrade mig om vitterhetens och medborgerlighetens
oskiljaktiga sammanhang; och ur det plågsamma, kanske
brottsliga tillstånd, att lefva med kroppen i en stat och med själen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
