Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manner, nied hvilka de inläto sig i strid. Det var ej
tiggare-mufikar, som ett folk, hvars enda arfdel var armod ocb ett
djupt sinne, behöfde. Det behöfde tänkande andar, hvilka ägde att
ntså i sådan jordmån frön till blifvande skördar. De förefunno män,
hvilka likt dem i Efesus hade brukat förvetne konster. De
skulle besegra dem med vetandets. Väl fanns ingen, den der
lik guldsmeden Demetrius i samma stad skulle hafva satt sig
emot den nja läran, emedan lian hade en stor vinning af att
göra silfvertempel eller något dylikt, hvarom det skulle heta:
det är icke gudar, som göres med menniskohänder — men
ej heller lockade någon utsigt till jordisk vinning de hjertan,
hvilka eftertraktade sådant, till dessa öde ställen, der ej ens
annan ära än undergångens vinkade, ingen annan vinning än
himlen väntade, ingen annan krona än martyrkronan flätades af
bårda händer. När den väldige biskop Thomas sökte åt sig
uppresa ett välde, som var af denna veiiden, så krossades hans
eget sinne omsider under bördan af hans egna vidtutseende
planer.
Småningom bundos våra förfäders händer, så att de ej
mera stötte ifrån sig den välgerning, hvarom samma tiders
krö-nikeskrifvare Paulus Juusten säger: aden såsom varande evig
och andelig öfverstrålar oändeligen alla öfriga lekamliga och
jordiska välgerningar." Men dessa sistnämnda uteblefvo icke
heller. Ty i fullbordan gick småningom det gamla ordet: när
öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene, så skall dä
öknen varda till en åkermark och åkermarken för en skog
räknad blifva. Och rätten skall bo i öknen och
rättfärdig-heten.
I en så blid gestalt framträdde visserligen kristendomen
ej, då den tog sina första steg på våra fäders jord. I dess
härolders händer skramlade de dubbla bojorna, som tycktes
hota att fjettra ej blott det vilda folkets fria händer, men äfven
dess fria sinnen. Man har någon gång ställt sig okunnig om
betydelsen af Birger Jarls stod, hvilken ännu ett sekel efter
den tid, då den helige Henrik ljutit martyrdöden, restes upp
på tinnarne af Tavastehus’ borg. Men om man skärskådar när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
