Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna: traditionens makt är stor, men den vore dock icke
tillräcklig, skulle jag förmoda, utan hufvudsaken är, att Ni vet, att
jag älskat detta land. Det låter kanske underligt, då jag säger
detta, tj- I ären vana att strida med hvarandra. I tvisten om
åtskilliga omständigheter med mer eller mindre allvar och
stränghet, men det är all strids natur att vänta på försoning och frid,
och då I sen mitt snöhvita hufvud, så kommen I håg, att jag
har älskat detta land, och det är ändå dit, vi ytterst sträfvd
ty I mån förifra Eder så mycket som helst; när det gäller
fäderneslandet, kommen I ihåg, att I alla fått här på dess strand
en hamn undan lifvets stormar."
Talaren omnämnde vidare, huru det för icke längesedan,
händt, att man visat honom ett papper, deri det stod, att man
önskade, att såväl det ena partiet som det andra skulle
iliåg-kommas, då det blef fråga om bildning för iinska folket, ocli
talaren ville medgifva, att han tyckte det vara en öfverflödig
maning, men han hade underskrifvit det, då lian icke kunde
förstå, att det var något, som var stridande emot heder, pligt
och samvete. Dock hade han ännu samma dag till sin förvåning
liört, att män, som kände sig stå högre i bildning än han och
andra, hvilka undertecknat skriften, förklarat detta för en
skandal. Men om detta ock hade gjort honom litet ondt, hade han
tröstat sig med att under hela sin lefnad ha gjort sig skyldig
till samma skandal. För många år tillbaka hade talaren
kommit på den tanken, att den svenska talande delen af Finlands
folk, dess allmoge, icke hade någon läsning enkom för sig, och
att det vore en pligt att erinra om nödvändigheten deraf, och
talaren hade i sådant afseende skrifvit en liten bok, c;Ett vågadt
projekt15, så att hvad den skandalen beträffade att mana till
enighet och fridsamhet, att icke förarga hvarandra onödigtvis,
var det icke så farligt; nog kunde man smälta det och vara
hederlig karl ändå.
„Enige måsten 1 vara’1, yttrade talaren; ^framför allt
påminnas vi derom i dessa tider. De falla såsom stora master
undan för orkanen, dessa tider, de, som burit landets intressen
och kämpat andligen för dess bästa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
