Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I en skrift, daterad den 26 Oktober 1855, inbjöd
teologiska fakultetens decanus till åhörande af det föredrag,
hvarmed utnämnde professorn i pedagogik och didaktik Lars Jak.
Stenbäck dagen derpå skulle tillträda sitt embete. Programmet
uttalade de af alla delade förhoppningarne, att den nye
professorns verksamhet skulle blifva välsignelserik för vetenskapen,
universitetet o. v. v. •— Detta lika varma som berättigade
hopp hörde, tyvärr, till de många, som svikit. Man misstog
sig, då man trodde professor Stenbäcks afsigt vara att finna en
varaktig stad i den akademiska lärostol, som väntat på honom
för att fyllas för första gången. Den tjenade honom endast till
trappsteg, hvarifrån han desto säkrare kunde förflytta sig till
den vingård, som kyrkan planterat midt bland Storkvros
åkerfält, hvilkas längd och bredd redan sen långlig tid tillbaka
öfvergått i detta land till ordspråk.
Mången, hvars tankar med ifver malade på den moderna
blandsäd, som betecknas med benämningen: skolans
emancipation från kyrkan, menade sig få nytt vatten på sin qvarn,
då det spordes, att den förste pedagogie professorn vid
universitetet redan, innan två månader hade förflutit efter den dag,
på hvilken han tillträdt detta sitt så maktpåliggande embete,
blifvit till kyrkoherde utnämnd. Hvar och en förnuftigt
dömande måste dock finna det alldeles naturligt, att en man, som
under flera års tid haft till enda perspektiv en skolas sterila
bänkar och ej ens efter sin vunsa befordrau till professor såg,
åtminstone i materielt hänsende, stort mera grönskande utsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
