Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cygnaeus yttrade till den studerande uugdomen, att lian
visserligen blifvit van att på denna dag belsas med sång; men
förut hade denna hyllning mer eller mindre utgått från den del
af den akademiska ungdomen, som stod honom närmast, nu
deremot hade kretsen vidgat sig ofantligt, och de, som nu kommit,
hade kommit i skydd af sin vackra fana. Denna den största
utmärkelse, som Finlands studentkår kan bevisa en enskild
man och som vanligen icke beskäres vanligt folk, förstod
talaren att fullt uppskatta. Det vore emellertid fåfängligt tal att
orda om deraf framkallade pligter; och att skryta med löften
stälda på framtiden vore allra minst i denna stund på sin plats.
Talaren ville endast uttala sin glädje öfver att se denna fana
och kretsen deromkring, ty han såg deri, hvad man på
räken-skapsspråket kallar „décharge för sitt fögderi1’. Detta gladde
honom desto mera, då han, så mycket han än älskat konsten,
i åtskilliga stycken likväl varit den sämsta konstnär i fråga
om konsten att förvärfva sig bifall af stundens opinioner. Han
hade ofta försvarat saker, som synts förlorade; han hade aldrig
varit en partiman, ty, öfvertygad om, att inga partier kunna
sammanhållas, om ej något godt och ädelt ligger till grund för
dem, hade han alltid sökt och snart nog funnit det goda både
på den ena oeh den andra sidan. Han skulle derför måhända
haft skäl att förundra sig öfver den hyllning, studentkåren i
dag honom egnat, om han ej tänkt på, att det finnes något för
alla partier gemensamt och att han, då han stundom haft lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
