Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under den gemensamma rubriken Teaterfrågor publicerade
Cygnaeus i ,,Drag ur våra kulturförhållanden och tänkesätt nu
för tiden1“ år 1874 efterföljande små uppsatser, af hvilka
inledningen: „På ruinerna af Helsingfors nya teater“ skrefs sistnämnde år,
hvaremot de efterföljande skrifvelserna datera sig från 1860:talet.
På ruinerna af Helsingfors nya teaterhus.
Det var en af dessa qvällar i nordens vår, hvilka mana
allt lefvande att följa dagens exempel. Ingen och intet känner
lust att gå till hvila: man tycker sig icke ha råd att sofva bort
några af de ljufvaste ögonblick, lifvet har att bjuda på.
Äfven jag hade sent natten emot den sjunde Maj 1863
utbytt känslan af lycka att än en gång genomlefva en skön
vårdag mot den glömska af lifvets bekymmer, som sömnen lofvar.
Men länge fick sömnen ej hålla sina löften.
Jag vaknade plötsligt vid ett oljud på min bonings fönster.
Mitt namn hördes nämndt, och tillägget: teatern brinner! så
hastigt derpå, att det för den yrvakne lät, som om man sagt,
att min teater brann.
Hvarken så väl eller så illa var det likväl.
Betraktad såsom egendom, brann i och med teatern i
Helsingfors blott en försvinnande, mig tillhörig anpart. Men
såsom föremål för en dryg del af mitt lifs ansträngningar gick
icke så litet upp i rök då.
Den fromma fanatismen såg i förstörelsen af detta
syndens verk, hvarpå dess förbannelse tryckte tungt, en
förbannelsens segervinning. Men förunderligt! Ilur stilla och lugnt för
sig gick ej denna fanatismens bålehränning. Under den blåa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
