Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niserade gamla språkens literatur. Ock äfven om dem måste
det väl medgifvas, att det var författarenes samtids erkännande
ock upplyftande åtgärder, som liöjt dem till en synkrets,
hvar-ifrån de, aldrig skymde, klickat ned till en oförgänglig
efter-verld. Detta har, kvad dem beträffar, gått så långt, att, liksom
hela den hotade gamla testamentariska staden skulle räddas
undan förstöring för några få rättfärdiges skull, en kel bråte af
ytterst obetydliga författare fåti lefva med evinnerligen på de
förträffliges konto. Ilvem ville väl, för att nämna ett enda
exempel blott, vårda sig om att in saecula scteculorum förvara
en så lumpen och lögnaktig skribent som t. ex. titulus Valerius
Maximus, ifall kan skulle kafva den skamlösheten att i våra
dagar framträda? Troligen ingen eller åtminstone endast ytterst
få lians närmaste själsförvandter. — Men försjunken under
deltagandets blick ligger ju ohjelpligt, såsom vore det i kafsens
djup, så godt som hela denna verid af medeltidens literatur, ur
hvilken ändå, likt de toner, dem allmogen tror sig förnimma
från klockor, i dystra tider nedkastade i djupet — uppdykar
en så mild, så innerlig klang af kärlek, af ridderlighet och tro,
eller ock ord af en häfdateckning, så trofast, så utan biafsigter
framställd, som läste man tecknarns eget namn ensamt, en
sorglig stund inristadt på klostercellens stenmurar. Förgäfves vända
enstaka forskare hela sin själs kärlek till försöket att under
flitens ock forskningens dykareklocka uppkemta det försjunkna.
Sedan det åter klifvit framkalladt i en dag, som ej mer är dess
egen, uppspärrar väl nyfikenheten kanske för ett ögonblick sitt
öga emot det, helsar måhända till och med vänligt derpå, såsom
det höfves civiliseradt folk mot anständiga främlingar, som hedrat
det med sitt besök — men främmande är ock förblir det
likväl, på få undantag när, för en nyare verid. Endast
framträdande under förvandlingen af en modern, det vill såga efter
tiden lämpad gestalt, ehuru derjemte qvarhållande en yttring af sitt
eget genuina innersta forntida lif kan det, ifall det uppbäres af
snillets starka armar, någon enda gång helsas af hela verldens
samkälliga aklamation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
