Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iefver och, med få undantag, vanligen dör, icke egentligen
undanträngd af någon annan melodi, utan förqväfd af glömska
eller ett lumpet skorr, som knappt mera kan få namn af musik.
Nyss påpekades det himmelsvida afståndet mellan raarseilljesens
och de offenbachska melodiernas tonart. Hundratals dylika
kontraster kunde lätteligen uppsökas, som skulle föra oss från de
dödsinodiga tonerna af „Vår Gud är oss en väldig borg’’ och
Narva-marscheu. de der upplyfta äfven den fegaste håg till lust
och kraft att gifva ut lifvet för stora, heliga syften, ända ner
till narrspelet af ett modernt musikaliskt qvodlibet. hvilket
stärker en uttråkad, blaserad stackares själ i sin enda fasta tro:
den att menniskolifvet ej är mera värdt än — ett dylikt
qvodlibet.
Såsom bevis på den vexelverkan, som sympatetiskt gör sig
gällande mellan en för lyftning hos sinnena stämd tid och de
uttryck, denna gifver sig i sin musik, tillåter jag mig fästa
läsarens uppmärksamhet vid en oss alla näraliggande, lättfattlig
omständighet. Ar det ej en mäkta förunderlig sak att se,
hu-ruledes den adel i sinnesstämning, den öppenhet för hyfsning
och finare bildning, som ofvanom en rörlig botten af lättsinne
gjorde sig gällande under det gustaviauska tidehvarfvet,
åter-klinga i de bellmanska melodiernas behag och skönhet? Vore
det väl möjligt, att bildade, till och med finkänsliga naturer
skulle i längden trifvas uti det mindre än tvetydiga sällskap,
dit ttFredmans epistlar71 etc. så ofta införa dem, så
oöfvcrträff-ligt än detta finnes tecknadt, ifall ej tonerna skulle gjuta
der-öfver en kolorit af lika omotståndlig som oförgänglig gratie?
Och denna färg är ej en produkt af lösligt infall, som råkat
finna genljud i herr Skens toma skalle; och lika litet är dess
mål att göra behörig effekt en flyktig stund. Den har tvärtom
flutit ur en humant bildad ande, på en gång rik källa för
skönhet och lika omfattande reservoir för henne. När man den
tiden, då Offenbach ännu icke hade grundlagt sitt verldsvälde på
de elyseiska fältena, stundom fick höra operor, som tjusat det
adertonde århundradets länge sedau döfva öra, öfverraskades
man någon gång af att träffa i de ljufligaste tonerna liksom kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
