Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den har väl ändå sannolikt något annat syfte sig föresatt
än att undervisa derom, att den inhemska literaturen kanske
bäst skulle uppmuntras, ifall inga literära premier alls blefve
utdelade, och att dessa i intet fall må sönderdelas. Jag trodde
mig verkligen ha någon anledning till den förmodan, att herr
Undecumques operationsplan icke inskränkte sig endast till en
sådan negativ manöver. Men sedan jag läst de präktiga
antiteserna i „frågan gäller sak och icke person“ etc., vet jag ej mera
rätt, hvad jag derom skall tänka, ehuru jag är temmeiigen
öf-vertygad, att en så fin abstraktion som den, hvilken tvärt
klyf-ver en bland oss lefvande författare från hans bok, ej lyckas
herr Undecumque alls bättre än oss andra.
Dermed må nu förhålla sig huru som helst, aldrig skulle
jag kunnat förmå mig till någonting så motbjudande som att
tvista med berr Undecumque om dessa och dylika bagateller.
„Ett fel, ett fel allena“ är det, såsom äfven rubriken ofvanom
dessa rader antyder, hvilket besegrat alla mina betänkligheter.
Det är den alldeles måttlösa öfverdriften i herr Undecumques
uppfattning af de literära premiernas betydelse, som måste
eftertryckligt tillbakavisas.
Hänförd af de literära premiernas enorma belopp, utropar
herr Undecumque patetiskt: ,,de literära premierna innebära,
att staten anser en god literatur för en samhällsfråga. —
Detta är den bästa uppmuntran styrelsen kan visa*) sitt lands
literatur“. Ifall styrelsens ögon händelsevis skulle falla på detta
högtrafvande utrop, hade hon väl tillräcklig anledning att
instämma i det naiva uttrycket, hvarmed en annan regent, hvilken
äfven hade något att säga i detta land, gaf luft åt sin
förvåning: „Potz Donnenvetter, haben wir alles dies gethan!“
Vore allt, som behöfves till att ej blott visa, utan
verkligen skänka landets literatur uppmuntran, gjordt dermed, att
en eller annan enskild literär förtjenst blifvit på exceptionelt
*) Ordet visa är särdeles fint valdt och begagnas sannolikt
för att förbereda oss derpå, att premierna möjligen alls icke komma
att utdelas. Se, men inte röra, säger man ju ät beskedliga barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
