- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 6. Literatur-historiska och blandade arbeten. Fjerde delen /
524

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfversälle mannen förbisåg i sin förtjusning, att biljetten var
undertecknad: Marie Antoinette de France, ehuru det väl

i något lugnare ögonblick sannolikt icke skulle undgått honom,
att drottningen vid sina underskrifter aldrig begagnade tillägget:
de France. Köpet afslutades till alla kontrahenters
tillfredsställelse, och när qvällen framskred den 1 Februari 1785, skred
på Versailles gator en gestalt dunklare än den. Figuren
tillhörde ingen mindre högvigtig person än kardinalen de Rohan,
bärande säll öfver välfulländadt värf sin skatt, underpanten för
stundande dagars lycka och gunst, till grefvinnan de Lamottes
hotel. Ett temmeligen anspråkslöst härberge väntade honom
der-städes, ehuru äfven det icke saknade sina ljusa sidor. Han
undanträngdes nämligen i en alkov, genom hvars glasfönster han
trodde sig varsna en gammal bekant från hofvet, en drottningens
kammartjenare. Hans förmodan fick ny styrka genom denna
persons första helsning: de la part de la reine. I hans
förtrogna händer öfverantvardade nu madame Lamotte det etui,
som gömde ädelstenarne, hvilka de Rohan utvalt till
hörnstenar, på hvilka hans förhoppningar mera idogt än någonsin förut
begynte uppbygga ett lyckans hednatempel, i hvars allra heligaste
strålade bilden af drottningens återvändande ynnest. III.

III.

Vår första oeftergifliga skyldighet är väl den att befria
hans eminens kardinalen de Rohan från den sällsamma konklav,
kvari han till hälften med, till hälften mot sin vilja låtit inspärra
sig, visserligen ej i hopp att se en påfve stiga stolt derur, men
likväl ej utan andra förhoppningar, som lågo honom vida mer
ömt om hjertat. Han väntade nämligen med full tillförsigt, att.
när pingstdagen vore inne, han hänryckt skulle förnimma det
af drottningen burna smycket med hundratals glänsande tungor
tala om en ny löfbyddohögtid för hans bortvissnade lycka. Men
hans förhoppniDgar slogo, ty värr, äfven denna gång felt. För-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/6/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free