Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ydridpiggarnc.
Jag mins ett tjäll, i djupan dal försjunket:
Omkring det stodo snöomhöljda furor
Orörligt — medan stormen qvad sin likpsalm —
Likt höga prester uti mjällhvit drägt,
Som mumla doft ett reqviem inunder
Ett slutet, kyligt grafkors hvalf. Men tung
Låg drifvan öfver hyddans sjunkna tak
Som silfverkronan på den gamles hjessa.
Då söktes opp af vårens sol ånyo
Den nejd, hon längesedan hade bortglömt,
Der den af Nordens midnatt skymts. Och brustna
Snart föllo, länk för länk, från insjöns öga
De tjäll, som gjort det mörkt: och lösta
Från lunderna de stela mantlar sjönko,
Som dittills tryckt dem, och i sommardrägten
Framstodo träden lättade och lyfte
Med glädje gröna qvistar att välkomna
Den gud, hvars kärleksfyllda blick såg ned
På deras gåfvor. Drifvan, hvilken hvilat
I ostörd ro på hyddan, sjönk på engång
Liksom ett bröst, som drager efter andan,
När oförväntad glädje nalkas det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
