Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I qvaniens vingar, stötte den från berget,
Så att den föll i spillror, krossande
Åtskilligt lekverk, hvarmed det dock var
Så högst allvarligt nienadt — Fri du gick
Till nya äfventyr. Men snart du tvangs
Att åter taga tjenst. Ä11 skulle du
Helt tam i prydda furstesalar gyckla
Med gyllne stoft och annat; iin uti
Den snåles mörka kamrar blåsa bort
Ifrån hans murkna skatter all den mal,
Som ville med den kloke dela rofvet.
Dock äfven uti denna goda skola
Du intet lärde af den vises dygd.
Hvem vet hvad af din herres ynnest du
Med tiden ännu hade kunnat vinna?
Kanske ett torp på dina gamla dagar;
Kanske du bUfvit bergad som inhysiug
Uppå hans ugn.’ Men ej ens detta hopp,
Så lockande, så oförtjent, då kunde
Ditt vilda sinne tämja. Fåfängt har
Du, trött af dagens och af nattens mödor,
Emot en myrstacks trefna hemvist stapplat.
Du ej ens der lärt älska kusmanskost
Och bygga eget bo, af fliten liägnadt.
Ditt öde dref dig långt, långt ut i verlden.
Der har du retat alla skogens träd
Att hår ihop emot h varandra kämpa.
Der har du lyftat uppå starka armar
Omäteliga massor utaf eld,
Som hela stolta städer tryckt til! gruset,
Så att de icke mera syntes till.
Der har du fräckt en snufva gjutit i
Så månget menskobarn, som ej förmådde,
Med fårskinnspelsen värja dig från lifvet.
Och hvart du vände dig, förbannelse
Röt vildt mot dig sin kalla välkomsthelsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
