Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att sprida älskar kring kvart föremal.
Så dväljs oek den, hvars skumma blick ej tal
Att taga mot de gästbesök, som sändas
Från dagens egen, länge harmsen i
Ett koustgjordt dunkel uti qvafva kamrar. —
Hvar tro på själens adel, tro på ära
Försmås af ögonblickets starka andar.
Och de ha rätt att tvifla. Hvar väl skulle
De kafva sett, att annat fins än låghet,
An Härd och gyckel på den trånga jorden ?
De ha ju endast sett sig sjelfva, hört
Allenast sina egna tankars klarhet,
Dem de föx-gäfves söka öfverskyla
Med slitna manteln af sin rena afsigt.
Snart pröfningsblickar’ slita den än mer.
Förgäten ötrid.
Hör! Stormen, som fördold låg hela dagen
Försåtligt mellan trädens stammar, reser
Sig upp med dån. Uti dess kunder gnissla
De bojor, kvarined han vill snärja dem.
Han fattar rötterna, att stammen fälla
Och söla dennas krona uti stoft,
Liksom ett folk i uppror kungakronan.
Men skogens mörka söner rusta sig
Att möta våld med våld. De ryta vildt.
Med senig arm, med knuten uäfve brottas
De emot töcknen; söka sig befria.
Men här och der framskymtar hemskt en kornblixt;
Ett kotadt irrsken ängsligt flyr från kärret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
