Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scrgcna eko i fjerran.
Jag satt och lyddes. Toner Höto klara
Som silfverbäcken i mitt hemlands skog,
Och ifrån tusen hjertau genljud svara
På näktergalen, som i salen slog.
Från bländande kristaller ljuset strömmar
På sköna ögons milda perldagg ner:
Den glans, den prakt, man annars blotti drömmar
Får skåda, ögat verkliggjorda ser.
Då tänkte jag på sjöarne deroppe,
Som glimma inom sina stränders krans —
Liksom i blommans kalkar daggens droppe,
Då morgonstrålen bjuder den till dans —
Och mindes, hur jag, hänryckt af din friska,
Din vilda skönhet, midnattssolens land,
Har hört dig prisas utaf lundens siska
Och skogens trast och vågen, som sökt strand.
Jag mindes milda ögon, som ha stannat
Med godhet ofta, kärlek någon gång
Uppå min bana. O! i dem låg annat
Än uti dessas tårar — vid en sång.
Min tankes vinge hvilade omsider
På vackra blickar, som mig sagt farväl
Så vänligt sist, då jag för långa tider
Tog afsked från miti land, med sorgsen själ.
Då hviskade en röst invid min sida,
Att slika blickar icke lefva mer
I tvänne utaf dessa ögon blida,
Dem den ej glömmer, som dem en gång ser. —
Ett sorgflor nu sig plötsligt svepa tycktes
Omkring de irrbloss, som mig bländat nyss:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
