Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lörsta konceptionen af stycket föranleddes
deri-genora, att förf. blef vittne till en ynglings gång till
schavotten på samma Piazetta — troligen var också
ställningen ännu densamma — der Silvio Pellico och
Mnroncelli tjugutvå år förut fått blicka ned på det
folk, för hvilket deras ungdomsdrömmar hade svärmat
och de sjelfva uppoffrat sig.
Poemet påbegyntes 1844 mot årets slut i Venedig
och fulländades i Iiom om våren året derpå. Det var
en synnerlig lycka för förf., att han, medan detta arbete
fortfor, ännu icke hade hunnit göra bekantskap med
styckets förnämsta historiska lijelte, Silvio Pellico, som
jag dittills kände blott genom hans sentimentala
berättelse om den djefvulska fångenskap, han uthärdat.
Kort derefter blef han min närmaste granne i den
eviga staden, och genom min gode vän och gynnare,
den verldsbekanto pater Teiner erhöll jag tillträde
lios honom, hvars broder innehade det högsta embetet
i jesniternes sardinska fördelning och som sjelf hörde
till deras adepter. Hemfallen med själ och kropp i
desses våld och dessutom despotiskt regerad af ett
gammalt, högförnämt qvinligt helgon samt djupt
nedtryckt till sinnet, hade Pellico föga varit egnad att
inspirera den värma, hvarmed han i sången blifvit
skildrad. Förgäfves invände förståndet, att en man,
som hade lidit, livad han fått uthärda, knappt nog
kunde vara annat än denna nedstämda, misstrogna,
slutna personlighet, som visade sig för författaren,
hvil-ken med öppet hjerta och varmaste deltagande och
aktning gick honom till mötes. Och det sorgliga
intrycket förminskades ingalunda deraf, att hans ännu
qvarlefvande forne ungdomsvänner, såsom t. ex.
Man-zoni, hvilken jag hade sett innesluten i sitt dystra,
men ståtliga palats uti Milano, tedde sig lika
melankoliska och andeligen lemlytta som Pellico. Endast
den ädle Berehet och ännu mera hans själshöga väninna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
