Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då klingar än liksom en melodi,
Hvars ton ännu, när ren musiken tiger,
I själ och hjerta kan förnummen bli.
Den helsning, som till edra ombud talar,
Visst nyttjar, Kullervo, ditt modersmål,
Men fri höjs tanken än i dessa salar,
Och icke kullstjelpt står ännu det mål,
Som oss till bildningen och ljuset ledde
Och värmde kärleken till fädrens land,
Då väg åt än ej föddes slägt vi redde
Och byggde ej vår tro på lösan sand.
Till damerna Vid en medicine doktorö promotion.
Den vägen lik, som drar till templets port,
Går ock vår bana fram emellan grafvar,
På hvilkas kullar ej blott korsen sörja.
Med hand, mer väldig än all mensklig konsts
Har döden städse helat lifvets smärta.
Men när vi se de faderlösas jernmer
Och än mer bitter moderlösas glädje,
Som ej sin sorgdrägts dunkla mening fattar:
Då svider hjertat i vår egen barm,
Att ack! så svag var hjelparns arm i nöden,
Och söker sjukt, ett annat, som kan hela
Dess sår, en hand, som mäktar hämma tåren,
Då, blodig, den sig bryter väg derur.
Hvart helst på jordens rund vi oss må vända,
Når ljus vi söka i bekymrens natt,
Vi söka fåfängt, innan till dess djup
En solblick sänkes ifrån Er, I goda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
