Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ock krigets vådeld släckande de bränder,
Den ville slunga öfver Finland ned
Att sveda nya sår, der forna botas. —
Blott döden glädjas kan, när skörd ock fred
Af frostens eller krigets lia kotas.
ilen ofvan gammal sorg ock nytändt kopp
En enig känsla Finlands hjerta köjer:
Dess blick vid horizonten söker opp
En punkt, der kennes längtan bunden dröjer.
En ovän väntas icke så, men väl
Den ädlaste bland alla ädla gäster,
Som folkets lycka alstrar ur sin själ
Ock i kvars fotspår blomma folkets fester.
Vi vänta snart en landets kögtidsdag;
En annan sådan är dock re’n förbanden:
Den furste, som gjort sanning af vår lag
Ock framtidsrik knöt fastare de banden,
Som binda pligt ock frihet vid kvarann,
Han nalkas att den skönsta lager skära,
En furste skördar — såsom öfverman
1 troket mot sitt folk ock mot sin ära.
Vår tid bär storm i skötet: töcknen sig’
Tillsamman skocka ifrån alla kanter:
Ock närmast drabbar deras bistra krig
Dem, hvilka ödet ställt på höjdens branter.
Hur vis en furste vare eller stark,
De töcknens skugga faller på lians panna;
Hon når väl Rysslands väldige monark;
Men skall kon här ock på hans änne stanna?
Nej, nej! Hon måste fly i denna stund
Likt andra skuggor, när det hunnit dagas.
Nu går en fläkt från Finlands barm ock mund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
