Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endera dagen står han ensam åter
Af detta skaldeslägte, dit han hör,
Och fädrens land, som vemodsfullt begråter
Så många stämmor i sin sångarkor,
Med dubbel glädje lyssnar då till rösten,
Som se?n en menskoålder redan bär
Åt alla finska hyddors smärta trösten,
Åt våren sånger, sagorna åt hösten,
Och lifvets missljud ljuft i välljud klär.
Javäl! Så länge ljungens blommor dofta,
Och Sylvias sånger vakna jemte lunden,
Skall hjerta efter hjerta tjusas ofta
Af denna doft och sång, som blifvit bunden
Så älskeligt i ord, att ordet klingar
Och sväfvar hän, liksom det hade vingar.
Hur det här mulna månde eller dagas,
Skall sången stärka tron uppä en lycka,
Som ej af nyck kan ges och icke tagas
Af bistra makter, hvilka undanrycka
De håfvor, dem oss stundens prosa skänker,
Hvars klang är stoftets, om iin bjert hon blänker,
Pcrthana namn*.)
Intet namn så kärt och vänligt klingar
I de bästes barm på Suomis jord.
*i Dessa verser, satta i musik af Fredrik Ehrström, afsjöngos
den 9 November 1839 vid den österbottniska studerande ungdomens
ädla. vackra fest till firandet af Henrik Oabriel Porthans minne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
