Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bålet i Hcikkilä.
Den 3 Mars 1853.
Eu dyster sägen sväfvar kring vårt land
Och klagar, qväfd af tårar i sin stämma.
Fast hårdt vi hemsökts af vår Herres hand
I dödsens suckar och i eldens brand,
En sorg, den sista lik, var här ej hemma.
Den sitgcn ljuder lik en hemsk legend,
Som mörksens tid lät ur sitt sköte välla,
Då helgonfromliet vardt om natten bränd,
Och då en själ, mot ljuset renast vänd,
Ur bålets eldhaf flöt till ljusets källa.
Dock föiT, då blinda fanatismens val
Sitt offer bland de bästa klarsynt kräfde,
Af hopens jubelrop och smädetal
Vildt öfverröstades martyrens qval,
Och våldets händer helgonglansen väfde.
Men nu ett tårögdt folk vid bålet står
Och vågar knappt ge luft åt all sin smärta,
Och söker, nedböjdt, upp det stilla spår,
Som genom lifvets qval och dödens går
Till himlen öfver hela folkets bjerta.
Det ser med vemod denna sorgsna härd,
Hvari förstöringen en stod sig lemnat.
Den härden var ett altar. Englar värd
Var undergifvenhetens offergärd,
Hvarmed hon sig på ödets hårdhet hämnat.
Der satt, så ödmjuk under Guds behag,
En tjuguårig mor, som hunnit blifva
Re’n enka af sin kärleks korta dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
