Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och du än skall bjertan finna,
Som, då dig de höra sjunga,
Dödens skuggor känt försvinna,
Känt sitt lif få mod och tunga.
Ydren uppväckande de döda.
Vårens qvällar allt mer ljusna,
Men sin fyr dock båken tänder,
Som ej brunnit, se’n den frusna
Vågen bröts mot öde stränder.
Och med elden böljan väckes,
Sliter lös sig ifrån stranden;
Och den öppna famnen sträcker
Fri dit bort mot himlaranden.
Skulle böljan kunna ana,
Att, då hon drar ut på färden,
Hon får välja fritt sin bana
Med en gräns så vid som verlden?
Som i Finlands vikar vågen,
Stel af köld och mörker vorden,
Låg i finska folket hågen
Bruten, nedtryckt emot jorden.
Men nu löser våren anden,
Som hon frigjort böljans öden.
Anden dock vid hemlandsstranden
Binds — af kärlek, ej af nöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
