Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Sahlin: Svenska linbanekonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska linbanekonstruktioner
kommo däremot en mängd storartade anläggningar till stånd efter
detta system, tack vare närmast den energiska och världsomfattande
verksamhet, som av firman Ad. Bleichert & Co i Leipzig bedrevs.
Den svenske uppfinnarens namn kom icke att bli fäst vid dessa an-
läggningar och något system Westerlund är över huvud knappast
känt bland konstruktörerna. I mån som konstruktionen erövrade
världen blevo de därunder fallande linbanorna helt enkelt beteck-
nade såsom byggda enligt 2-line-systemet.
Ingenjör Westerlund samlade en ganska avsevärd förmögenhet på
sitt ingenjörsyrke. Huru mycket därav som härrörde av linbane-
patenten känner jag icke. Emellertid drog han sig tidigt tillbaka och
bosatte sig i Stockholm, där han med största intresse ägnade sig åt
numismatiska studier och dithörande samlarverksamhet. Särskilt äg-
nade han mycket arbete på en specialitet, som kan förefalla den oin-
vigde en smula underlig, men som bottnade i ett tekniskt-historiskt
intresse av värde. Han samlade nämligen under många år drottning
Kristinas 1/4-ören, vilka han till varje pris inropade på alla mynt-
auktioner och köpte upp var helst de eljes visade sig. Sin avsikt att
med denna samlings hjälp studera stämpelsnidarnas arbete hann han
aldrig fullfölja. Och hans förhoppning att samlingen för framtiden
skulle förvaras oskingrad, varom han träffat testamentarisk disposi-
tion, vart heller icke uppfylld. Den säregna kollektionen existerar
icke längre, sedan däri ingående mynt blivit på auktion år 1927
försålda. Större delen av hans även i övrigt märkliga myntsamling
donerades till Timmermansorden i Stockholm, vars »myntmästare»
han var. — Westerlund hade ännu en hobby: han älskade kaffe och
det både av smak och av vetgirighet. Vid mitt sista besök hos den
alltid välvillige och med märkvärdiga industriminnen laddade ingen-
jören kom jag att berätta att jag läst hans bok om »Kaffe, dess kultur,
beståndsdelar, beredning, egenskaper och historia», tryckt i Stock-
holm år 1884. Det meddelandet renderade mig en kaffebjudning till
påföljande dag, varvid ett mångtal kaffesorter från olika kaffelän-
der tillreddes på ett mångtal olika sätt och serverades. Att jag med
klappande hjärta återvände från detta ovanliga, men med intressanta
upplysningar ledsagade kafferep på tu man hand behöver kanske
icke påpekas. Den märklige uppfinnaren avled ogift den 18 januari
1898, 59 1/2 år gammal.
Det är icke min mening att fullfölja de svenska ingenjörernas lin-
banekonstruktioner ända fram till den dag som i dag är. Men om två 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
