- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1935 /
64

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C. D. Ekman

Minnesfonder.

64

värrat sjukdomens förlopp. Ungefär 12 månader efter det att han
måst lämna fabriken slutade Carl Daniel Ekman i hemmet i Gra-
vesend den 3. nov. 19904 sitt verksamma och innehållsrika liv. Han
slutade det som en fattig man, kanske ännu fattigare än när han bör-
jade sin bana. Sitt liv och sina ägodelar hade han offrat i ingeniörs-
arbetets tjänst. Anspråkslös som han var frågade han icke efter ära
och berömmelse under livstiden, och betecknande är att, när en gång
tidskriften »’The Paper Maker» innehöll en lång och berömmande
artikel om hans arbete, var han generad för den uppmärksamhet, som
kom honom till del. På den vackra kyrkogården i Northfleet fick han
vila i en anspråtsslös grav utan gravsten i jämnt 30 år, då den 19. okt.
1934 en av Svenska Cellulosaföreningen rest minnessten av svensk
svart granit avtäcktes. Inskriptionen erinrar med några ord om man-
nen och hans verk.

Att Carl Daniel Ekmans förtjänst om sulfitcellulosaindustrien ej
mindre dess första början än även dess vidare utveckling, uppskatta-
des i England därom vittnar det förslag, som framfördes av Mr. S.
Chas. Phillips i » The Paper-Maker» år 1904 i avsikt att få till stånd
en fond till minne av Ekman. En kommitté inom The British Wood
Pulp Association tog saken om hand och med hänsyn till de ekono-
miska svårigheter i vilka Ekmans familj råkat beslöts att med insam-
lade medel bekosta uppfostran av hans då minderåriga söner Mario,
Oscar och Otto. Under åren 1905 och 1906 tecknade ett 60-tal engel-
ska firmor, föreningar och personer jämte ett 20-tal svenska bidsaupy
givare belopp varierande mellan £ 1 och £ 100. De två. älute sönerna
bosatte sig — efter genom fonden bekostad skolgårg i Göteborg —
sedermera i Kanada, dit även den yngste efter sko! udier i Rom och
på skilda platser i England begav sig. Såväl Mario am Oscar deltogo
i världskriget. Fondens kapital var förbrukat år 1< 17 med undantag
av en mindre summa, som då överlämnades till fru Ekman.

Är 1927 togs den engelska idén upp på nytt, den aa gång av Svenska
Pappers- och Cellulosaingeniörsföreningen, som :.stadkom en stipen-
die- och prisutdelningsfond, Ekmansfonden, vars avkastning skall
användas för att uppmuntra och stödja forskningar på pappers- och
cellulosaindustriernas områden. Dessutom instiftades en medalj i guld
med Carl Daniel Ekmans bild. Den förste som mcttog detta utmär-
kelsetecken var en annan storman på den träkemiska forskningens
område, Professor Peter Klason.

Carl Daniel Ekman är förvisso icke den ende, sor» bidragit till sul-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1935/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free