Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Ett bibliskt och praktiskt sätt att understödja den yttre missionen, av Axel Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
sionärer. Innan missionären lämnar sitt eget land,
reser han omkring i församlingarna, och om ej den
församling, från vilken han utgår, kan åtaga sig
ansvaret för hans underhåll, finnes det säkerligen
någon annan församling, som kan, och på vilken Gud
vill lägga detta ansvar. På så sätt kommer
församlingen så att säga ett steg närmare den yttre
missionsverksamheten. Man känner det lättare att
bedja och offra för missionen, då man kan stå i
personlig förbindelse med missionären, deltaga med honom
i hans strider och glädjas med honom över de
segrar, Herren giver. Man behöver därför ej bli
egoistisk, så att man ej skulle bedja och intressera sig
lika mycket som förut för missionen och
missionärerna på de andra fälten. Man kan ju i
fortsättningen mycket väl sända sina medel genom den
gemensamma kassören och endast anmärka, för vems
räkning det är. De medel, som i fortsättningen
inkomma utan något bestämt uppgivet ändamål,
kunna av kassören fördelas mellan de mest behövande
av missionärerna. Detta verksamhetssätt skulle
också delvis befria kassören från hans troligen ofta
tunga ansvar att rätt fördela missionsmedlen.
Vi ha ej skrivit dessa rader för att söka lägga
obibliska band på någon utan endast för att
uppväcka mera personligt ansvar för vår gemensamma
mission. De församlingar eller enskilda syskon, som tro
det vara Guds vilja, att de fördela sina medel
mellan olika missionärer och fält, ha ju full frihet
därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
