- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
27

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

Lydigt vände hon åter ansiktet mot brasan.

— Ni är alldeles frisk nu, började doktorn; hans
ton var helt affärsmässig. När ni kom hit, var det
inte bara, att ni hade arbetat som en slav, ni hade
också älskat som... som en kvinna.

Han kastade en snabb blick på det lilla orörliga
huvudet och kände en stark frestelse att smeka
det. Hans röst blev än torrare; det var tydligt, att
han sökte behärska sin rörelse.

— Alltså, ni hade bränt ert ljus i båda ändarna.
Och det var nära, att ni brunnit upp alldeles, mer
nära, än ni någonsin anade. Många nätter då jag
hörde er omväxlande fabla litteratur och yrka på
att få skriva färdig en novell till följande dag och
omväxlande ropa på en viss Rick, trodde jag,
att den låga jag fått att vårda skulle brinna ner.
Slockna som det där oförståndigt antända ljuset
jag talade om! Men, gudskelov, nu brinner lågan
åter lugnt och sansat. Emellertid vill jag inte neka
till att jag fattades av ett rätt stort intresse för
den där Rick, vars namn ni uttalade, som om ni
smekt det med läpparna. Jag fick lust att ta reda
på honom för att se, vad det var för en figur; jag
nästan beslöt mig därför. Då skickar ödet till mitt
sjukhem en ung man, som är så vacker och
intelligent, att till och med mitt förhärdade sinne
fed av att se honom pinas i den avgrund, dit en
viss Rosie hade störtat honom.

Doktorn utsade namnet, som om han icke haft
den ringaste misstanke om att flickan framför
honom kunde rycka till därvid som för ett slag.

— Nåväl, fröken, fortsatte han, denne unge
man tillbragte sina nätter med att i ångest ropa
på Rosie. Och ett par rum därifrån ropade ni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free