Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
rätt framför sig. Det var utan tvivel ett vackert
ansikte: ett av dessa ansikten man ej så lätt
tröttnar på och som aldrig ett fotografi kan göra
full rättvisa åt, därför att de ständigt skifta
uttryck. Flickan kände så väl detta utseende, men
på sista tiden hade hon ej tänkt därpå.
Hans hustrus porträtt! Det var ju så naturligt,
att han skulle föra det med sig på resor. Kanske
hade han haft det på nattduksbordet och gömt det
för hennes skull.
En lång stund var det tyst i rummet. Så tog
han sakta fotografiet ur hennes hand och lade
ned det i kofferten. Men stämningen från nyss
var försvunnen. Hennes ögon hade fått en skugga.
Tyst fortsatte hon att packa. Han stod vid
fönstret och kände sig helt missmodig. Det var
inte behagligt för honom heller att just nu få se
denna bild dyka upp, som han minst av alla ville
minnas.
Då kom hon fram och stack sin arm under hans.
— Är det inte bra? sade hon sakta.
Hon såg upp till honom, och han genomfors
av en jublande känsla av tacksamhet över att
hon nu var hans. Så småningom skingrades
molnet, och deras glädje tycktes återvända.
Han hade varit ute ur rummet för att leta reda
på en packrem; då han kom in igen, låg hon
framstupa över sängen och grät. Han sprang
fram: i
— Men kära, vad är det?
Hon ville inte se upp. Hon höll något tätt tryckt
i sin famn, som hon ej ville visa honom. Ing|a
4. — v. Krusenstjerna. En dagdriverskas anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
