Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
gande som en häst, under det att flickan skrattade
och klappade i händerna. Eller om de överraskat
dem, då han av ett par stolar och en röd bordduk
gjort det mest förtjusande lilla tält, där han och
Annika drucko sockervatten ur koppar, så små
att hans stora, fumliga händer knappt kunde hålla
dem.
Han upptäckte snart, att de hade stora likheter
med varandra, han och det lilla barnet. Båda
avskydde stora, tråkiga människor, och båda
tyckte om att dväljas i en låtsad värld, som
ingen annan förstod sig på. De älskade
solstrålarnas dans på golvet och blommans färg, och de
dödade tillsammans hemska drakar och troll med
papperskniven.
Det hände ibland, att hon, trött av lek och mätt
av alla de kakor han med en ungkarls
obetänksamhet proppade i henne, somnade in sittande på
hans knä, i det hon med sin lilla knubbiga hand
höll ett säkert tag i hans rockuppslag. Han satt
då mycket stilla och såg på henne. Kinderna
blevo så röda, då hon sov, den lilla munnen,
som eljes ständigt log, var i sömnen fast sluten,
och kring pannan och barnnacken lockade sig.
håret mjukt och fuktigt.
Han visste, att han höll ett helt människoliv i
sina händer. Av detta lilla rosenflarn skulle med
åren bli en människa, detta sinne, som ännu
var som en tom, vit skål, skulle så småningom
fyllas till brädden med den jordiska tillvarons alla
intryck, bekymmer, lidanden och fröjder; pch vid
slutet av sitt livslopp skulle hon sedan veta lika
litet om livets mening, som hon nu visste, där hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
