Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
I detsamma öppnades dörren bakom henne, och
hon såg i spegeln greve de Porcia, som i päls och
med hatten i hand steg in i rummet. Hon flög
upp från stolen. Hela hennes gestalt darrade av
vrede, en ström av ord, skällsord, små bubblande
interjektioner och svordomar, flödade från hennes
läppar. Greven blev stående förbluffad.
Han hade ingen rätt att tränga sig in här,
ropade hon, ingen hade rätt till det; och honom
kände ho.n ju knappt. Hon höll på att klä om sig.
Han visste det. Det var en skam, en riktig skam.
Hon hade ju inga strumpor på sig.
Han log ett fint ironiskt leende och dröjde med
välbehag vid hennes bara ben. En sådan liten
barfotaprinsessa; en sådan liten katt att kunna
fräsa och vara ilsken. Det doftade av smink och
puder och coeur d’amour i hela rummet: en
söt, betagande doft.
— Fjäril! sade han och tog ett steg framåt.
Men hon stampade med sin bara fot i golvet och
pekade på dörren; och han gick, dröjande. Han,
greve de Porcia, ivägkörd som en tiggare!
Då dörren smällde igen efter honom, brast hon
i gapskratt; hon skrattade, så hon sprängde
korsettbandet och måste kalla på påkläderskan
att hjälpa henne.
Den feta gumman Marga kom invaggande som
en elefant i rummet; och medan hon biträdde
Stella, bannade hon henne:
— Hur kunde hon köra en sådan herre på
porten? Man må vara en aldrig så bortskämd
liten dansös, så bör man dock ha någon försyn
för prinsar, Högheter ...
— Tyst, tyst, gamla grälmamma! Stella lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
