Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
ondskefull makt, som roat sig med detta
dramatiska experiment, som han själv en gång roat
sig med att bolla med kvasifilosofiska termer?
Det föreföll honom, som om en gigantisk
Någon, ett måttlöst Något, satt därute i mörkret
och log ett illparigt löje mot honom. Det kom
närmare; det trängde på. Han kände något ludet
sticka sin kind, en flåsande andedräkt bränna
den; så viskade en skrockande röst i hans öra:
»Nu har jag låtit dig hoppa omkring här en
tid och sträckt ut linan, som hållit dig, så långt
som möjligt. Nu drar jag in henne. Nu är det
slut med nöjet, och du skall vara snäll och tacka
— och så dunsta av.»
Då vaknar ett häftigt raseri hos mannen. Han
mödar sig att i sitt liv leta upp något av värde,
något, som ej förtjänar att bara avspisas av detta
illpariga löje. Men hur han letar, finner han intet.
Inför detta grymma leende vissnar och skrumpnar
allt. Från handlingar, som han utfört och som
andra ansett vackra, rycks masken undan, och de
visa nu en vederstygglig uppsyn, vari Den
Leendes eget bistra hån grinar mot honom. Och
gärningar, som han själv varit stolt över, falla torra
samman till stoft. Förtvivlad slår mannen
händerna för ansiktet.
Då: vad är det? Han hör ett ljud som av en
galopperande häst. Är det fortfarande vågorna,
som smattra mot stenarna? Han sätter sig upp.
Nej, detta ljud kom ej från stranden, det kommer
från motsatta hållet. Det är verkligen en vild häst,
som spränger galopperande över slätten.
Instinktivt vänder han sig om, som ville han i all sin
vanmakt bjuda våldet spetsen. Hovarna klappra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
