Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
den Okände, Betraktaren, som log inne i dunklet,
ynkade sig över sig själv och som oin hans leende
var smärtsamt och blandat med beundran för
människornas hjältemod och hopbitna trots, för
deras heroiska och hårda kamp i mörkret.
Länge ligger han stilla med ansiktet riktat mot
slätten. Han märker ej, att gryningen redan brutit
in bakom honom. Långt borta över hedarna
upptäcker han så en darrande ljusfläck, som växer
och tilltar i styrka; han vänder sig då om och
ser, att det dagats över havet.
En skär, dansande stråle spritter över dess grå
yta och tränger som en vass pil ända fram till
stranden, strax därpå följd av tusentals andra
pilar, alla ljusröda, skälvande, purprande vattnet,
som om de nyss genomborrat ett hjärtas ådror;
och så rullar det väldiga flammande klotet upp
på himlen. Efter det svarta mörkrets herradöme
synes världen dubbelt skön, dubbelt fylld av ljus,
glädje och färger, dubbelt lågande i den
över-stömmande, bubblande livssaftens röda prakt.
Några måsar, som suttit på klipporna, lyfta och
flyga rakt mot solen; deras vingpennor gnistra
som blodstänkta mot morgonskimret.
Mannen reser sig och går med lugna steg mot
stranden. Även i hans öga, vars blick fått djup av
den genomlevda nattens skuggor, brinner en
åter-glans av den uppgående stora stjärnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
