Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
vävd av skymningen från stora slätter, var kastad
över hennes gestalt, och på solhåret satt en krans
av vildäppleblom.
Verklighet tog ett steg framåt. Dröm sträckte
bönfallande hela fånget av blommor emot honom;
och han stannade och stod och stampade på samma
ställe, så att några daggkåpor fingo sina sista
pärlor, som de erhållit av morgonsolen, slungade
till marken.
— Vad vill du, som trampar sönder alla mina
vackra blommor? sade Dröm.
— Jag söker lyckan! svarade Verklighet.
— Människorna bruka kalla mig för Lyckan!
Dröm lyfte på huvudet och såg på Verklighet
riktigt noga. — Vad bruka människorna kalla
dig? frågade hon.
Verklighet drog slokhatten djupare ner över
ögonen, ty solen brände hett.
— Människorna! Du menar de där varelserna,
som kivas i den stora staden därborta?
— Jag menar de stackars, stackars människorna,
som bo i mörka boningar inom fyra väggar i
stället för ute på ängen bland blommor och
solljus, sade Dröm; och hon darrade därvid till,
så att ett par mandelblommor föllo till jorden.
— Det är deras eget fel, sade Verklighet. Deras
eget fel! Men det värsta är, att de skylla
alltsammans på mig!
— På dig? Dröm drog åt sig sin
skymningsslöja. — Då heter du ju ...
— Verklighet! Den Gråa Kalla Verkligheten...
Det Fula ... Det Svarta ... Vardagslivet... Jag
har många namn, jag! Och människorna hata och
sky mig, därför att de veta, att de ej kunna undgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
