- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
207

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

Den som kommer gående Strandvägsallén fram
en tidig vårdag, behöver ej vara artist, men
absolut stockholmare för att fullt uppskatta det
han ser för sina ögon. Söders ojämna konturer,
ännu litet suddiga i morgon- och soldis, den
glittrande, blänkande Strömmen och de svarta
kolskutorna vid kajen. Någonstädes ringer en
kyrkklocka, någonstädes gnisslar ett hissverk, och
i allén promenera småbarn och sköterskor, och
en svartmuskig ballongförsäljare bjuder ut sina
ballonger, vilka likt en klase jättedruvor höja
sig över hans huvud. — Och så kommer
vaktparaden! När jag hör den en sådan här solig
förmiddag, förstår jag så väl pigan, som stängde
in sig i källaren var gång vaktparaden gick förbi
för att ej frestas att springa med. ,De taktfasta
stegen, hjälmarna, som blänka i solskenet — och
så musiken! En sådan triumf i den där musiken!
Hela Stockholm tycks dansa efter den pipan i det
ögonblicket. Gamla förgrämda ansikten lysa upp,
små fötter i lackskinnskängor stampa muntert
takten, springpojkarna vissla melodien. Nu hörs
endast trummans mullrande — ljudet avlägsnar
sig mer och mer. En automobil tutar, en spårvagn
pinglar, en kusk hojtar åt ett par ystra hästar:
alla dessa ljud, som för ett ögonblick drunknat i
vaktparadens marsch, dyka nu åter upp, som om
de endast ett ögonblick hämtat andan.

Ute på Djurgården doppar nu sälgen sina
hängen i vattnet och knopparna svälla ur
klibbiga, bruna omhöljen. Jag var en gång ute och
gick med en polska på Djurgården. Jag väntade,
att hon skulle falla ’i förtjusning över de gamla
knotiga ekarna, de vackra promenaderna och allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:28:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagdriv/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free