Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
sen hoppade saligt omkring våra ben och skrek
av förtjusning. Rovdjurslikt smidigt, ined lurande
styrka mitt i det veka, vaggade hans yppiga sköna
mamma fram sina höga bröst och sina indolenta
höfter, medan hon knäppte med fingrarna och
ögonen skimrade smeksamt-mjukt som sammet
och blixtrade hotfullt-hårt som dolkar. De andra
giggade i allt vildare tempo, slogo sig på
fotsulorna och snurrade runt, så att bandrosetterna
flögo. Till slut var det, som om hela tältet
dansade, fick elastiska fötter, höjde sig i rymden,
virvlade bort över regndränkta dunstiga fält mot
sol och värme och klar torrhet, långt, långt bort
mot södern ...
Och sedan sågo vi aldrig mer det dimgrå tältet,
inuti vilket en smula av Orientens feberglöd hade
pustats upp över en tvinsjuk nordisk stubbeld.
Tidigt följande morgon hade zigenarna rest,
och vattnet, som fortfor att skvala ned över
sluttningen mot älven, sköljde så småningom bort
de sista spåren efter dem.
Nya horisonter rulla ständigt upp sig för den,
som fått resedriftens eviga oro i blodet, och
omkring dem, vilka på ingen ort höra varaktigt
hemma, står det städse en eggande atmosfär av
det okända. Men de, som städerna och det
lagbundna samhället ha alstrat och format, kunna
förvandla sig hur mycket de vilja till farande folk:
alltid skola de ha över sig prägeln av det kända
— det alltför kända. Kända ansikten — kända
konster!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
