Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
ro. Men han är icke mätt på dem ännu; han
längtar ännu efter fjärran starkt liv, efter fjärran
het skönhet.
Sådana varelser som han kvälja och oroa, som
en smärtsam påminnelse om något evigt
oersättligt, som går förlorat för en, en eggande saknad
efter något ohjälpligt tillspillogivet. De verka som
stenar, som slungas i lugnvatten och för en
sekund röra upp botten: bilder välla plötsligt
fram, som äro som minnen av något man en gång
skådat, och förblinda ögonen med tårar.
Ja, det står tårar i mina ögon. Jag lutar
huvudet mot kudden och gråter, medan brasans rubiner
långsamt svartna och skymningen tätnar i
rummet.
II.
Jag vill minnas dig sådan du var för några år
sedan; sådan du var, när du drev omkring på
gatorna med händerna djupt nerstuckna i fickorna
på den slitna överrocken och slokhatten
nerdragen över pannan, medan dina stora mörka
ögon drömde under dess blå brätten.
Det var den tiden, då din fiol och »kamraterna
på Akademien» togo alla dina tankar i anspråk.
När jag sluter ögonlocken, ser jag dig för mig,
hur du ibland de där våreftermiddagarna kom ut
ur din port och ett ögonblick blev stående och
tittade uppåt gatan, om jag skulle komma i tid.
Och när jag så kom och du log ^not mig, kände
jag mig alldeles viss på att ingenting under
kommande år skulle kunna plåna ut minnet av
detta ditt leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
