Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
sekreteraren, då de ute i det yttre rummet
talade med hvarandra. Han tog upp sitt ur och
såg på det, medan han talade. »Och någon
nyhet blir det heller inte... Livingston har
naturligtvis redan haft privata underrättelser
från Philadelphia. Men det här är ju o f fi c i e 111,
förstår ni...»
»Jag förstår,» nickade William. Han knäppte
redan igen rocken öfver det dyrbara brefvet.
»Och hvad mig angår, skall jag i alla fall rida
allt hvad remmar och tyg kunna hålla.»
»Rid med Gud, min son,» sade öfverste
Harrison högtidligt. »Ärofullare budskap, det
vet du, har ingen officer i kontinentalarmén
ännu fört.»
William höll ord. Han red allt hvad
remmar och tyg kunde hålla, men ändå kom han
icke tids nog för att vara den förste som
öfver-bragte sina landsmän det »nya evangeliet», som
några af kongressens mest entusiastiska
medlemmar kallat det. Då ban vid solnedgången
red framåt vägen ifrån New-York, hörde lian
klockorna ringa i Elisabeth och byarna där
omkring. Han anade hvad det betydde och
red i sträckt karriär vidare.
Staden Elisabeth tycktes obebodd, och då
han red förbi Liberty Hall såg han, att dörrarna
väl stodo öppna som vanligt, men icke en
människa syntes på gården eller i trädgården. Blott
i kostallet sutto ett par pigor och mjölkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
