Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
går bort igen. Kom ihåg, hur länge det är
sedan jag såg Delaware... Ljusen i Trenton»
— hon stod upp i släden och hennes ton, när
hon nu vände sig till Evert, var icke längre
högtidlig— »förekomma mig inte så lockande ...»
»Evert — Sarah!» afbröt hon sig plötsligt.
»Kan ni inte se — där — några svarta punkter
på andra sidan Delaware...?»
»Naturligtvis,» sade Evert. »Där som här.
Hvad äro vi väl i afton allesammans annat än
några svarta punkter i snön?»
»Det är de våra,» utbrast Marion sakta med
en stämma, som bäfvade.
»Du tror dig se kontinentalarméns utposter?»
rättade Evert henne rätt skarpt. »De våra», hade
hans hustru icke rätt att säga. »Förmodligen
bara buskar och båtar vid stranden ...»
»Och William Hatting är också en svart
punkt därborta mellan några tusen andra svarta
punkter,» sade Sarah till Marion — menande,
med plötslig skärpa.
Evert vände sig emot henne. »Jag tänkte
också på min broder,» sade han enkelt, ocli
blotta ljudet af hans allvarliga stämma var nog
att försänka Sarah i ånger och samvetskval.
Marion stod ännu upprätt i släden midt i den
bitande blåsten med ögonen styft häftade på
den andra stranden. Hon tycktes icke ha hört
någon af dem.
»Marion!» Sarah drog henne mildt i kjolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
