Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
sig då i själfva uppfattningen af lifvet och dess förhållanden, ej
minst inom hemmets verld.
Fru Lenngren började, som bekant, tidigt sin literära
verksamhet; som ung flicka skref hon redan en och annan dikt, men
mäst utmärkte hon sig som öfversättarinna; det var först efter
sitt giftermål, som hon på fullt allvar började skrifva visor och
poemer, hvilka trycktes i den tidens enda egentligen vittra tidning,
utgifven af Kellgren, och väckte allmänt uppseende.
Detta oaktadt fruktade hon intet så mycket som
offentligheten och var det nägot af sina »rad till Betti hon själf följdei
så var det just detta att ej gifva sig ton af beläscn. Som ung
flicka hade hon känt som en boja sin samtids ogillande af
qvinnans deltagande i lärda och vittra yrken; hon hade gisslat
— ej de qvinnor, som tänka på mat och bestyr — utan dem
som tänka endast pä dylikt och som endast komma tillsammans
för att häckla och sqvallra. I företalet till en öfversättning,
tillegnad hertiginnan af Södermanland, yttrar hon frimodigt, att
hon hoppades det »i en Gustaf den III:s upplysta tidehvarf
denna fördom (ogillandet af qvinnans deltagande i »vittra
öfningar ) skall få sin bane, och äfven fruntimren vinna mera
utrymme för själens förmögenheter än man velat unna dem».
Som gift qvinna blir det tydligen hennes ifriga omsorg att
gifva sig sken af att icke vara literärt bildad; hon lade till och
med an pä att äfven i sällskap med qvinnor af hög och sann
bildning antaga den möjligast enfaldiga uppsyn och säga dels
ingenting, dels uteslutande hvardagligheter, — ett nytt bevis
på själfmotsägelsen i hennes hållning, ett nytt drag af
förunderlig tvetalan. Hon uppträder här ej i sin egen gestalt,
hon tyckes låna drag af de qvinnor, som hon klandrar i sin
visserligen ungdomliga men icke desto mindre utmanande dikt,
den förutnämda »Tekonseljen»; detta hennes yttre uppträdande
kan i mina ögon ej betraktas som annat än en eftergift för
tidens fördomar i likhet med hvad som gäller om en del af
Betti-råden.
Såsom värdinna i eget hem, i kretsen af sina och sin mans
vänner — alla bärande namn, som ännu sprida glans öfver
Sveriges literatur — var hon en annan. I denna förtroligt slutna
krets var hon sig själf, enkel, hjärtlig, flärdlös, men spelande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
