Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Hanna Lindberg.
1826-1889.
Af Esseide.
Det var en ädel människa ocli en egendomlig
personlighet, som med Hanna Lindberg gick ur tiden. Hon förtjänar
ett rum i den svenska kvinnorörelsens annaler, både
derför, att hon älskade och deltog i flera af dess sträfvanden,
som ock derför att hon själf har representerat en viss sida af
dessa sträfvanden.
‡
Född på T ullgarn i ett burget men tarfligt
handtverkar-hern uppföddes Hanna Lindberg tillsammans med en syster
och ett par bröder, hvilka senare vid tidiga år gingo ut i
världen att söka sin utkomst. De båda systrarna stannade i
hemmet. Men redan under uppväxtåren greps Hanna af en
stark lust att komma ut för att se och lära något mer af
världen. Denna önskan väckte dock intet gensvar hos föräldrarna.
Tiden gick och Hannas sinne kom i j äsning. Det. blef henne
allt tydligare, att. hon ingenting mer hade att, lara i hemmet,
och ej nog dermed, hon kände såsom ett lidande, att det icke
ens kunde ge henne "göra nog". En vacker dag beslöt hon
att göra slag i saken. Strängt rätt-vis, ville hon dock ej sätta
sin egen önskan i främsta rummet utan yppade sin afsigt för
systern, ocli lemnade valet åt henne: "Vill du gå, så stannar
jag. Vill du stanna, så är det jag som går."
Systern valde att stanna i hemmet, der hon blef
föräldrarnas trogna vårdarinna under deras mångåriga svåra
lidanden. Hanna gjorde i tysthet sina förberedelser, och
tillsade hos en granne om häst och vagn till följande
morgon. "Då skjutsen kom", berättade hon 45 år senare för den,
som tecknar dessa rader, "gick jag in i verkstaden till far,
sägande: "Här är för litet göra för två hemmavarande
döttrar; Maria vill stanna och jag lemnar hemmet: jag begär inga
pengar men jag vill ha min frihet. Från Stockholm skrifver
jag." Sagdt och gjordt. Efter ett kort farväl lemnade den
22-åriga Hanna hemmet. Två dagar senare stod hon i
Stockholm med två tomma händer, men fast besluten att skaffa sig
arbete och själfständig utkomst. Den äldste brodern som
nyss fått, plats på ett kontor, var henne till mötes, och gjorde
hvad han kunde för henne. Äfven föräldrarne sände henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
