Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Dä Henrik den åttonde, som aflifvade sina gemåler så
snart han ledsnade vid dem, tillböd prinsessan af Parma sin
hand, lät hon svara honom att, om hon haft två hufvuden,
skulle hon med nöje antagit tillbudet, men som hon endast
ägde ett, hade hon intet att undvara.
Då Lullys ryktbara Miserere första gången gafs i
Ludvig den fjortondes närvaro i Versaille låg monarken
hela tiden på knä, hvilket nödgade hofvet att förblifva i samma
ställning. Vid mässans slut frågade Ludvig grefve de
Grammont hvad han tyckte om musiken. "Sire", svarade
grefven, "den är ganska behaglig för örat, men högst
obehaglig för knäna."
En läkare, som en dag passerade Regents’ street i
London, i sällskap med en af sina bekanta, observerade ett
fruntimmer på andra sidan af gatan. "Låt oss undvika den der
damen," sade han till sin vän. "Hon har igenkänt mig. Se
hur förbittrad hon ser på mig. Jag har skött hennes man,
och" — "och aflardat honom" tillade den andre — "Nej,
Ivertom, jag frälste lifvet på honom."’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
